#110 Rop på hjälp i form av panikslagna sms hela skoldagarna och till slut skärsår på armar och ben.   Mitt barn orkade inte längre – ville inte leva längre….1,5 års väntetid till BUP som inte erbjudit någon konkret hjälp.

Hur har ditt barn det i skolan?

Mitt barn har aldrig riktig funnit sin plats i skolan. I tredje klass fick hen dels problem med det sociala, men framför allt hade hen stora problem att koncentrera sig på skolarbetet pga mycket stök i klassen och ständigt hög ljudnivå. Skolans enda lösning var att hen fick ha hörlurar med musik i för att kunna fokusera på skolarbetet.  Vi beslöt att byta skola.   Efter skolbytet fungerade allt ganska bra till femte klass. Detta har vi i efterhand förstått berodde i huvudsak på 2 viktiga faktorer. Läraren i klassen uppehöll en lugn, respektfull och strukturerad miljö. Skolan låg dessutom två minuters promenad hemifrån vilket gjorde att vårt barn upplevde att det fanns en ”ventil”. Om det blev för jobbigt i skolan och paniken och ångesten kom kunde hen faktiskt gå hem, vilket dock aldrig skedde. Det räckte att veta att möjligheten fanns.  Sedan händer 2 saker. Läraren slutade och den nya läraren hade absolut noll förmåga att se och förstå barn som kanske var känsligare än andra, och skolan skulle renoveras. Den trygga invanda skolmiljön byttes mot en ”renoveringsskola” eleverna bussades till. En skola i barackliknande miljö i ett industriområde omgärdat av kravallstaket.  Mitt barn bekämpade ångesten hela terminen. Jag pushade, fortfarande oförstående till vad som var problemet. Rop på hjälp i form av panikslagna sms hela skoldagarna och till slut skärsår på armar och ben.   Mitt barn orkade inte längre – ville inte leva längre….    1,5 års väntetid till BUP (en verksamhet i djup kris, iag i vår region) som inte erbjudit någon konkret hjälp öht. En skola som stått handfallna, en familj som nästan gått sönder av oro och konflikter, och en mamma som gått sönder inifrån av smärtan av att inte kunna hjälpa sitt barn.     Sista terminen i nian. Barnet har inte varit i skolan sedan femte klass. Skolan gör halvhjärtade försök till hemupppgifter. Nu kämpar jag, den av utbrändhet sjukskrivna mamman med att fungera som någon slags improviserad resurslärare för att kämpa ihop iaf några godkända betyg, och en avlägsen möjlighet till en gymnasieutbildning. 

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

Mindre sammanhang utan stugmatisering. Dvs inga torftiga ”flexrum” med skärmväggar runt skrivbord i fönsterlösa rum i skolans utkant, utan på riktigt en miljö som kan ”se” alla sorters barn.  Mycket fler vuxna, lärare, elevhälsa, resurser som är införstådda i vad en npf-problematik innebär.   Ett ny läroplan som fokuserar på strukturerad inlärning av fakta med tydliga kravställningar. Inga flummiga ”diskutera kring”, ”anslysera”, ”argumentera”, ”dra slutsatser” och ”planera själv ditt arbete”.    De ställs högre krav på små barn som genomgår ofta jobbiga puberteter att ta större ansvar för sin inlärning och sitt sociala sammanhang än vad det görs på de flesta arbetsplatser vuxna befinner sig på. Det är ett huvudlöst feltänk från början till slut!

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

En ny läroplan och ett helt nytt tänk kring vad lärande är och fungerar.  MYCKET större resurser till hela skolans organisation.  En statushöjning av läraryrket för ökad kompetens och en bättre miljö för alla.