#117 Skolans krav på att hon ska anpassa sig efter skolan istället för tvärtom har knäckt henne fullständigt. Hon ser ingen framtid överhuvudtaget och tycker inte hon är värd något.

Hur har ditt barn det i skolan?

Dottern har haft svårigheter i skolan sedan förskoleklass. Alltid har det funnits något annat att skylla på. Hon lyssnar inte när läraren har genomgång, hon gör inte de uppgifter läraren säger, hon tränar för mycket på fritiden istället för att plugga osv. Aldrig tänker man tanken att hon gör inte uppgiften eftersom hon inte förstått vad hon ska göra eller att träningen varit hennes enda ventil att orka med att faktiskt gå till skolan. Från åk 2 tjatade vi föräldrar att det inte fungerade. Jodå, svarade skolan. Det går jättebra. Hela åk 3 samma sak. Det gick så bra att man två veckor innan läsåret slutade kom på att hon inte nådde målen i ett enda ämne. I åk 4 gör skolan efter mycket bråk en mindre kartläggning över kunskaperna i matte och svenska som visar att dottern ligger någonstans mellan förskoleklass och åk 1 i kunskaper. Men det går fortfarande jättebra tycker de. NPF-utredningen samma år visar flertal diagnoser som svår Adhd, autism nivå 2-3, grav språkstörning och selektiv mutism. Äntligen ska vi få hjälp – trodde vi. Skolan meddelar att de inte tror på dessa diagnoser och därför inte tänker ge något stöd. Det fungerar ju så bra. Fast hon mår fortfarande inte målen för förra årskursen. Dottern blir allt mer instängd i sig själv, orkar inget, slutar prata med alla utanför familjen, utvecklar svår ångest och självskadebeteende. Det fåtal anpassningar (absolut inte tillräckliga) som gjorts under åk 5 plockas bort helt när åk 6 börjar för hon måste ju vara som alla andra i klassen. Dottern slutar gå till skolan överhuvudtaget. Vi föräldrar påtalar på möte efter möte att skolan måste anpassa efter dotterns svårigheter istället för att ställa orimliga krav på henne. Skolan svarar med att orosanmäla till socialtjänsten eftersom vi föräldrar måste ju brista i vår förmåga att ta hand om henne när vi inte lyfter henne hysteriskt skrikandes till skolan. Detta gör situationen och dotterns mående ännu sämre och nu sitter vi med ett barn som behöver ständig tillsyn eftersom hon inte vill leva längre. Skolans krav på att hon ska anpassa sig efter skolan istället för tvärtom har knäckt henne fullständigt. Hon ser ingen framtid överhuvudtaget och tycker inte hon är värd något. Men skolan har i alla år hävdat ”det fungerar ju så bra”

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

Lyssna på föräldrarna, vi känner barnet bäst och vet hur de fungerar. Stå inte och ljug oss rakt upp i ansiktet bara för att barnet inte är utåtagerande. Kräv inte att barnet ska ta ansvar för sina anpassningar, hade barnet kunnat det hade anpassningarna inte behövts. Det är skolans ansvar att se till så anpassningarna följs.   Nej, våra barn får inte de anpassningar de behöver för att klara skolan. 

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

Ändra kraven för godkänt. Ge skolan möjlighet att anpassa efter de behov som finns. Sluta hävda att alla måste inkluderas, för våra barn blir det att de exkluderas istället. Mindre grupper och mer personal. Ändra i samtliga pedagogutbildningar (oavsett nivå) så att NPF-problematik ingår. Sluta hävda att en lösning funkar för alla