#151 Hur i hela fridens namn kan det ens vara möjligt att få ett F när han varit närvarande över 7000 timmar och gjort det bästa han kunnat under denna tid?

Vår son gick precis ut 9:an.  Han har då tillbringat över 7000 timmar av sitt liv i skolan sedan skolstarten, enligt Skolverkets beräkningar. Givetvis undantaget vid sjukdom, men i övrigt har han i stort sett varit där hela tiden.   

Näst sista terminen i 9:an hade han 96% närvaro och bara 4 % frånvaro.    

Detta vore en bedrift för vilken 16-åring som helst men i synnerhet för vår son, som har ADHD & Autism.     Strax innan jul fick han till sig och förstod att han bara var värd F i flertalet ämnen trots allt sitt slit. Då släcktes den lilla gnista av hopp och framtidstro han ändå haft fram tills nu och skolkandet blev ett faktum ..

Vår son är och har aldrig varit en teoretiker, men han är ändå klok som en bok! Han har ingen egen motor, men med rätt stöd, hjälp och assistent har han puttrat framåt. Från förskoleklass fram tills att han började 7:an förstod alla att detta var en kille som behövde mycket hjälp inte bara i skolarbetet, utan också i social färdighetsträning då han inte förstod de sociala koderna och hur han skulle vara.    

Otaliga är timmarna vi föräldrar spenderat med vår son och tränat honom i sociala sammanhang för att ge honom en känsla av sammanhang och för att göra livet så bra som möjligt för honom. Otaliga är timmarna vi föräldrar tillsammans med vår son spenderat med rektorer, pedagoger, specialpedagoger och resurspersonal för att göra skolan så bra som möjligt för honom.   

I 7:e klass togs resurserna bort helt trots att vi flaggat för att detta skulle bli katastrofalt och vi såg de sjunkande resultaten omedelbart. Under högstadiets kommande tre år klagade han mer och mer på att han mådde dåligt och inte ville gå till skolan.  Varje dag blev en kamp, ett berg att bestiga mot helt ouppnåeliga mål men trots detta kämpade vi på med morot och piska för att få honom till skolan.   

Över 7000 timmar senare tog han sig så i mål, stämplad F i flertalet ämnen och nu med en fullständig känsla av uppgivenhet och otillräcklighet. För trots att han kämpat och kämpat, varit på i stort sett alla lektioner, gjort vad han klarat av under hela den här tiden så kvarstod absolut ingen lön för mödan.    

Kvar står vi föräldrar med en mycket ledsen son och frågan: hur i hela fridens namn kan det ens vara möjligt att få ett F när han varit närvarande över 7000 timmar och gjort det bästa han kunnat under denna tid?!?😳 Att han inte uppnått ALLA mål, det förstår vi men F?!?   

Sverige har en alltmer växande skara av hemmasittare och vi förstår nu mer än någonsin varför….    För varför ska man ens gå till skolan, sitta av tiden, göra allt som ska göras, trängas med hundratals ungar i korridorerna varje rast, undvika att stöta på sina mobbare och ta sig helskinnad till lektionerna, komma ihåg alla böcker som ska med fram och tillbaka till skåpet,utföra ångestladdade prov och göra om allt det där vecka efter vecka, år efter år…för ett F?!?    

Tänk om vi vuxna skulle gå till jobbet varje dag där vi p g a hög arbetsbelastning och stress bara hinner med att utföra åtta av tio arbetsuppgifter och för detta får 0 kr i lönekuvertet varje månad-ingen hänsyn tagen till de åtta uppgifter vi faktiskt hann med! Skulle vi verkligen tycka att detta är OK?!?    För det är så vi idag belönar våra hårt kämpande barn och unga i skolans värld!    För vår son, och många med honom, är kampen inte på något sätt över, snarare tvärtom.   

Nu börjar kampen för ett existensiellt berättigande; om att hitta sitt värde i ett Sverige som med sitt förlegade, orättvisa, nedvärderande och förkastliga betygsystem  stämplat honom som värdelös, stängt ute honom från tryggheten att fortsätta gå gymnasiet med klasskompisar i samma årskull och berövat honom rätten till att känna sig stolt över allt det där han faktiskt klarat!   

I sin iver för skolan och Skolverketatt göra rätt, har det nu gått så fel!     Det måste finnas fler bedömningar och värderingar än att klara av allt eller inget och det måste till ett salutogent tankesätt där vi lyfter våra unga och deras förmågor snarare än att sänka dem utifrån deras oförmågor!   

Vår son är bara16 år, bara i början av livet- ett liv som i denna ålder borde vara ganska bekymmersfritt, roligt, och spännande med nya utmaningar och möjligheter att växa som individ.   

Istället kliver han nu in i ovisshetens ekorrhjul av fan-vet-hur-många-timmars arbete för att hans över 7000 timmars skolarbete inte motsvarat något annat än du-är-värdelös-stämpeln F i betyg och därmed gett honom 0 möjligheter att känna sig annat än som ett misslyckande….  I vår värld har vår son lyckats med allt det han företagit sig utifrån hans förmågor – och han är GULD värd! ❤     

Det är bara Sverige och Skolverket som med sitt förlegade, orättvisa, nedvärderande och förkastliga betygsystem inte förstått det! Gör om, gör rätt-våra barn och unga förtjänar bättre än så!