#158 Oönskat beteende är en signal på att något är fel – och det är inte barnet som skall lösas. Min son fick skoltrauma redan i andra klass. Han blev exkluderad ur klassen då han störde.

Hur har ditt barn det i skolan?

Oönskat beteende är en signal på att något är fel – och det är inte barnet som skall lösas. Min son fick skoltrauma redan i andra klass. Han blev exkluderad ur klassen då han störde. Han började rymma hem och grät av förtvivlan på kvällarna. Vi bytte skola men de upplevelser han redan hade med sig påverkade hans beteende. Istället för att skapa trygghet och rätt förutsättningar för honom så fortsatte exkluderingen. Ingen ordentlig övergripande kartläggning gjordes. Man tittade bara på honom som individ och inte på gruppen eller organisationen. Han fick ofta sitta ensam i ett rum, vara inne på rasten och titta ut på de andra barnen som lekte. Detta mot sin vilja. Utanförskapet sänkte självkänslan och självförtroendet och det medförde ett utåtagerande beteende. Det gav ytterligare konsekvenser för honom som individ. Andra barn började dra sig undan eftersom han blev läskig och annorlunda.  I femte klass bytte vi på rekommendation av skolpsykolog återigen skola. Inte heller där gjordes någon kartläggning av hans behov och anpassningar därefter. Det trots att vi varit överens om att det var avgörande för att den här nystarten skulle bli lyckad.    

På vårterminen fick min son mot sin och vår vilja sitta ensam med en vuxen i skolan 1 timme om dagen. Detta pågick hela terminen. Han fick inte tillgång till några praktiska ämnen, fick inte vara med andra barn på raster och så fick han äta lunch i ett annat rum än lunchrummet. Man skulle kunna tro med den behandling som han fått i skolan att han är ett monster, och det var även det han kände sig som. Men sanningen är att han var ett barn med särskilda behov som inte fick det stöd han behövde från skolan.    

Eftersom man beslutat om anpassad skolgång så syns inte hans  bristande tillgång på undervisning och skola i statistiken. Från andra till och med femte klass skapade skolan och skolplikten inte någonting annat än svår psykisk ohälsa hos min son. Läsa, räkna och skriva, det har han lärt sig hemma.   

Då vår kommun inte erbjuder några skolalternativ pendlar min son idag 34 mil om dagen för att gå på en resursskola. Sedan han började där har han inte agerat utåt en enda gång. Det säger något om tidigare skolgång. Min son har ADD.

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

Mitt barn har behov av att bemötas väl, av vuxna med kunskap och förståelse för hans behov. Relation är a och o. Han behöver även struktur och förutsägbarhet. 

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

Satsa på skolan. Mer resurser så att kunnig personal inom skolan Får möjlighet att göra det de är bra på. Kunskap finns men den kommer inte till sin rätt när skolans personal bränner ut sig. Det drabbar de elever som har störst behov.