Hur har ditt barn det i skolan?
Mina två tonårsdöttrar med hög begåvning och autism har blivit misshandlade i skolvärlden sedan skolstart och kämpar med svår psykisk ohälsa och trauma. De och vi föräldrar har blivit så missförstådda, skuldbelägga och ifrågasatta pga deras skolfrånvaro och ångestproblem dom skapats pga det. Min kamp för deras rätt till stöd och utbildning i den lilla kommun vi bodde i mot skolledning och lokalpolitiker höll på att leda till att vi förlorade vårdnad om döttrarna då det byggdes upp en bild om att jag som mamma skapade problem och orsakade/förstärkte döttrarnas ångest för skola. ” Är inga problem när de är här, vi ser aldrig att de har ångest då det måste vara ni i hemmet som orsakar det”. ” ”Är ni föräldrar som inte kan visa vem som bestämmer och sätta gränser och låter de sitta vid datorn för mycket då de inte vill komma hit”. ” Är psykiatrins ansvar att ta hand om deras ångest då de kan komma till skola, inte vårt ansvar när de inte kommer hit”… osv osv. Efter att ha klarat kamp att ej få LVU på barnen flydde vi kommunen och är nu på en förstående, stöttande kommunal skola som gör allt de kan i form av hemundervisning, distansundervisning, mentorskap/ stödsamtal, enskild undervisning osv för att få det att funka. Lång väg med 9 års kamp och skoltrauman med i bagaget men så tacksam för att äntligen få stöd och skola som lyssnar på döttrarna och oss på riktigt och vill hjälpa!!!!!
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
De behöver och får helt individanpassat stöd. De behöver också pedagoger med kunskap om NPF som kan anpassa och ge stöd i de områden som nu finns och måste göras enl läroplan som är svåra. Det är det sämre med men viljan att förstå är stor. Dock gör de begränsade resurserna att uppgifter istället hoppas över när det blir svårt och då kommer ju känsla av misslyckande och det påverkar möjlighet till bra betyg.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Först och främst måste läroplanerna ändras för att inte vara diskriminerande och fungera för fler sätt att fungera på. Är orimligt att krav ställs på förmågor som är begränsade i olika grad hos ca 15 % av barnen. Så mycket som möjligt bör göras på gruppnivå då stress ökar i alla grupper barn. Tydlig pedagogik, mindre grupper/klasser, anpassad miljö för att minska/dämpa intryck, fler vuxna, mer kunskap om neurodiversitet hos alla, mer utrymme för individuella anpassningar och intressestyrt lärande I läroformer och läroplan. Ha en mindre grund för saker alla måste kunna och mer utrymme för att satsa på områden man har bra förutsättningar för. Alla behöver inte kunna allt och alla mår bra av att få göra saker man kan blomstra i och få lyckas!