Hur har ditt barn det i skolan?
Nu går min son i åttonde klass i en resursskola och hans liv och familjens liv börjar äntligen bli…nånting annat än kaos. Från 6 – års verksamhet till 7:e klass har det varit katastrof med skolgång i kommunal skola där en pojke med autism och hans föräldrar har fått ta ansvar och fått ta skulden för att han inte mäktar med de situationer han har utsatts för i en skola som inte har haft kunskap om svårigheterna vid autism.
Det har försökts straffas bort svårigheterna, det har polisanmälts vid 9 års ålder, han har rymt, han har varit suicidal och skolan har anmält till socialtjänsten som i sin tur konstaterar att min son behöver rätt stöd från skolan, BuP och habiliteringen och att vi föräldrar ger det stödet han behöver. Skolan har gång på gång löst svårigheterna med att lägga skolans ansvar i föräldrars knä. Samtal från rektorn att ni behöver prata med honom hemma. Om det varit en lösning så hade jag blivit så glad men hans svårigheter pratas inte bort, man måste anpassa och bemöta hans behov i skolan.
Åtta års kamp där föräldrar inte har kunnat arbeta då skolan har ringt och i panik velat att vi ska hämta eller att polisen har ringt och sagt att min son har rymt. Ångestnivån ligger högt under flera år och vi kan knappt höra telefonen ringa utan att gå upp i stress och akut läge. Ska det verkligen vara så här?
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Mindre klasser för att mäkta med att hantera alla relationer. Kunskap om bemötande av autismelever.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Kunskap, utbildningsatsning hos skolpersonal. Samordning av insatser för barn med npf diagnoser så skolan inte lämnar till socialtjänsten som bollar tillbaka till skolan och i slutänden blir det föräldrar som betalar med förlorad arbetsinkomst och sin egen hälsa då man blir ansatt från både skola och sin arbetsgivare.
/Förälder