#20 ”Bup ordinerade mediciner och behandling av kuratorer. Ingetdera fungerade och sonen blev mer eller mindre sittande hemma. Efter 16 månader fick han träffa en psykolog”

Hur har ditt barn det i skolan?

Vår högfungerande och särbegåvade son fick en mycket plötslig depression med suicidala inslag när han var 10 år. Bup ordinerade mediciner och behandling av kuratorer. Ingetdera fungerade och sonen blev mer eller mindre sittande hemma. Efter 16 månader fick han träffa en psykolog. Hon förordade npf-utredning. Skolans anpassningar under denna tid bestod av att sonen hade rätt att lämna klassrummet vid behov. Följden blev att han när han var i skolan satt ensam utanför klassrummet eller i biblioteket. Vi föräldrar höll honom sällskap så mycket vi kunde och pluggade med honom i skolan. När sonen fyllt tolv – efter sexan – fick han diagnoser add och asperger. Ungefär samtidigt verkade depressionen gå över. Sonen gick till skolan men hade tappat mycket av sin tidigare geist.

Nu i åttan har han inte alltid orkat gå – han flyr när han inte kan leva upp till skolans krav. Frånvaron i höstas ledde till hans första F i betyget. Frånvaron gjorde också så att skolan reagerade och såg till att informera alla lärare om sonens add. Nu ska lärarna alltid se till att sonen förstått uppgifterna, att han börjar och att han avslutar. Det har hjälpt till någon del. Han har också anpassningar i form av att ha rätt att göra prov och uppgifter muntligt men det är han inte intresserad av hittills. Hans sb är endast bemött med acceleration en årskurs. Tyskan har han slutat gå till helt och hållet, trots att den läraren försökt med högre takt och grupparbete med andra snabblärande utifrån att sonen slog i taket på den verbala delen av wisc-testet. Ämnen sonen tycker om fungerar väl. Ämnen han tyckte om innan han fick sin depression är nu ofta en plåga – skriva skolarbeten, argumentera, resonera, jämföra, skriva fri text osv.

Hemma visar han bred allmänbildning, i skolan glimtar han bara till tillräckligt för att skolan ska tro på att han är särbegåvad men inte tillräckligt för att han ska få särskild stimulans. Repetitionerna tar kål på honom. Han blir oengagerad och tappar alldeles självförtroendet när kamraterna har driv och är högpresterande. Lyckligtvis har han alltid haft många vänner som betyder nästan allt för honom.

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

Vår son skulle behöva hjälp med självförtroendet i första hand och med det exekutiva. Han har alltid kunnat allt och har därför aldrig utvecklat någon studieteknik. Han är ointresserad av att prestera trots att vi tyckt att han skulle ha kunnat flytta upp ett par årskurser till. Vi tycker att skolan berövat honom hans självförtroende och hans lust till lärande.

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

Fördjupning utifrån egna intressen skulle passa vår son. Mindre repetitioner också. Men viktigast skulle kanske vara att detta eviga mätande av kunskaperna skulle få ett slut. Att lärarna skulle få ägna sig åt undervisning istället för att alltid stämma av att de på alla nivåer har uppfyllt krav uppifrån.