Hur har ditt barn det i skolan?
Alla tre barn har/har haft det väldigt tufft. Alla tre har beviljats pedagogisk resurs, men det har fungerat helt olika bra i olika perioder.
Äldsta dotterns språkstöd har i långa perioder varit mycket dåligt, och socialt har det varit svårt. Hon har suttit ensam i vissa perioder/under vissa lektioner, och det ibland varit svårt att få lärarkontakt. I nian valde vi att plocka bort 5 ämnen för att de då bytte ut hennes resurs för andra gången på kort tid. Hon hade då varit sjukskriven en period, börjat äta två ångestdämpande mediciner, och gått ner till halvtid i skolan med anpassad studiegång. Det fanns inte mer att ge när ångesten drog iväg, så vi fick plocka bort ämnen – trots att hon hade mellan A-C i alla dessa ämnen innan. Orken fanns inte längre.
Sonen har suttit ensam till största delen under hela sin skolgång. Han fick sitta med sin LSS-assistent endast, utan tillgång till lärare eller pedagog, under långa perioder i lågstadiet. Det jobb han gjorde dokumenterades inte, så när han kom till mellanstadiet fick han börja om från början nästan i flera ämnen. Han har aldrig fått ha en tillhörighet i skolan, aldrig haft en rastaktivitet han kunnat delta i. I trean anmälde vi till Skolinspektionen, och då hämnades skolan med att försöka vägra honom assistans i skolan istället.. Han fick svår ångest och blev sjukskriven, och efter det gav han upp. Nu sitter han nästan bara en enskilt, läser efter helt annat schema och utan lärare nästan hela veckan. Han bara hoppas att det ska bli annorlunda i nästa skola, att de då kan anpassa ordentligt.
Yngsta flickans problematiska skolfrånvaro började liksom för storasyster i förskoleklass. Men hon hade inte samma tur med resurs, utan hennes byttes ut upprepade gånger. Hon har varit sjukskriven i omgångar, och nu i sexan äter hon två ångestdämpande mediciner, samt går halvtid. Trots att det blir svårare och svårare att ta sig till skolan så gör skolan egentligen ingenting. Vi försöker förklara att det snart är för sent att vända allt, men de bara fortsätter likadant. I fredags kräktes hon av ångest i bussen på väg till skolan pga en muntlig redovisning som planerats in. Hon har snart inga vänner kvar, eftersom nuvarande resurs inte alls vet hur hon behöver stöttas och inte lyssnar på vad vi säger. Han fortsätter bara fråga henne ”går det bra?” varvid hon gör tummen upp för att inte verka dum eller tvingas förklara vad det är som är svårt… Alla tre är högintelligenta och älskar att lära. De har inga problembeteenden och presterar bra, men de slits sönder inuti av de oerhörda kraven på att vara självgående i allt och kunna fungera ihop med alla, alltid.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Mindre, fast grupp med kunniga pedagoger. Behöver inte vara specialklass, men en mindre klass där det finns en betydligt bättre kontinuitet. Ämneslärarsystemet är förkastligt! Tydlighet och struktur, förberedelser, färre gruppbyten, mindre krav på grupparbeten och redovisningar inför stor grupp. Möjlighet att lära på det sätt som passar dem bäst, mer förståelse för att barn är olika! Mindre krav på detta eviga ”leta reda på svaren själv”, och ”planera ditt eget arbete”. Som det är nu läggs SÅ mycket tid på att ”söka svar” vilket de inte alls lär sig på, sen får vi lösa alla problem hemma. Jag jobbar mer än heltid bara med att lösa alla pedagogiska grejer kring ungarna, ordna pedagogiskt anpassat material och strukturera arbetet så att de har chans att lära. De skulle klara sig på en tredjedel av tidem om den användes rätt!
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Möjliggöra fasta, mindre grupper! Kontinuitet ÄR jätteviktigt!! Lagstifta om LÄROPLIKT – inte skolplikt!
/Förälder