Hoppa till innehåll

#95 Idag är min son 15 år och går på en resursskola. Sedan 1,5 år så vill han faktiskt gå till skolan. Men, han gör ingenting. Har misslyckats så många gånger tidigare att han väljer att inte göra någonting för att slippa misslyckas igen.

Hur har ditt barn det i skolan?

Min yngsta son har högfungerande autism, add, dyslexi, synfel. Han har alltid varit extremt känslig för mycket intryck och särskilt ljud. Redan innan han fick sin diagnos (6år) så visste både vi föräldrar och fsk att det förmodligen var en sådan problematik som låg i grunden. Men utredningar görs inte fören barnet fyllt 6 här. Vi hade en del förstående empatiska pedagoger som försökte så gått de kunde att anpassa för honom för att undvika stress påslag och utbrott. Dessvärre räckte dom inte till för att tillgodose hans behov hela dagarna/hela veckorna…. Som sagt ca 30 andra barn i gruppen att ta hand om, inga extra resurser el timmar. Kommunen hade som regel att för att få resursstöd så behövde barnet ha minst två konstaterade diagnoser.

På höstlovet när min son var 5 år så var hans ordinarie pedagoger lediga. Vid en vattenpöl på gården lekte min son för fullt, han sprang fram och tillbaka så vattnet stänkte, han hade så roligt och var så inne i sin lek att han inte märkte något annat. En pedagog från en annan avdelning stoppar min son och säger att han ska sluta då andra barn blir blöta. Ni kanske kan tänka er sonens reaktion… Jätte, jättearg. Pedagogen tar då tag i sonens overall och kräver ögonkontakt och att sonens ska lyssna. Då kommer utbrotten, explosionen.. Han skriker, han försöker slita sig loss, här tappar han kontrollen och är helt hjälplös i sina känslor. Då kommer örfilen, en hård örfil över kinden… Detta var 2013… Chocken som förälder när fsk chefen ringer och berättar detta, hur de andra i personalen bevittnat det hela och uppmärksammat chefen på vad som hänt. Sonen har ett rött märke på kinden när vi hämtar honom, han är rödgråten och utmattad. Vi kräver att detta ska polisanmälas, det är tydligen vårat ansvar som föräldrar. En lång process står framför oss. Förhör med sonen sker 1,5 mån efter händelsen, när vi på rättegången får se filmen av förhöret så är sonen inte alls intresserad av att prata med polisen, han ålar på golvet, babblar om andra saker, klättrar på stolen. Det han nämner är att pedagogen nästan lyft upp honom i kragen på overallen och varit väldigt arg. Han nämner inte örfilen, polisen får inte ställa ledande frågor… trots att 3 andra pedagoger vittnade om vad de sett denna pedagogen göra mot vår son så friar rätten.. Det finns inga bevis…. Mitt mammahjärta brast i 1000 bitar för min lille fine son. Han som älskar djur så mycket att han räddar maskar och sniglar från vägen på väg till fsk. Han som är så lugn och älskar att pyssla, som är påhittig och hjälpsam. Men som inte fått rätt förutsättningar för att slippa få utbrott..

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

Idag är min son 15 år och går på en resursskola. Sedan 1,5 år så vill han faktiskt gå till skolan. Men, han gör ingenting. Har misslyckats så många gånger tidigare att han väljer att inte göra någonting för att slippa misslyckas igen.

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

Jag skulle vilja att de ansvariga politikerna skulle utföra sina egna arbetsuppgifter på förskolor/skolor i kommunen under minst en månads tid. Komma in genom samma dörrar som barnen i trängsel och hög ljudnivå, trängas när de ska klä av sig i kapprummet, sitta i klassrummet med 30 andra elever på hårda stolar och ha sitt material i en låda bredvid 10 andra barn som ska hämta detta samtligt. Äta samma mat i samma matsal, vara i den här miljön dagligen och följa exakt det barnen följer. Sen ska de ha minst en månad utbildning i hur det är för barn med NPF, förstå hur mycket värre de upplever ljud, trängsel, stillasittande, att försöka formas i samma mall som de andra barnen. Jag skulle även vilja att de reflekterade över om några av barnen skulle må dålig av att ha det lugnare i skolmiljön, skulle de må sämre av anpassningar för barn med NPF? Mindre grupper, tydlighet, mer personal, kortare lektioner, fler raster osv