Hur har ditt barn det i skolan?
Mitt barn slutade gå till skolan efter jullovet i sexan. Hen kände då svår ångest och en stor trötthet. Skolan satte in mindre åtgärder, som att hen inte skulle behöva göra muntliga redovisningar och grupparbeten. Tyvärr hjälpte det inte, eftersom problemen till stor del fanns i att barnet inte klarade den stökiga miljön och att hen var så trött. Många månader gick och barnet klarade inte av att vara i skolan, även om hen ville det. Tröttheten blev allt djupare och trots att vi fick hjälp med antidepressiv medicinering hos Bup, sjönk barnet allt djupare i utmattning och depression. Bup gav rådet att fortsätta försöka få hen till skolan. Pressen gjorde att vi alla i familjen mådde allt sämre. Ingen från skolan hörde av sig direkt till barnet och terminen slutade med ett antal varningar om icke godkända betyg, från lärare som aldrig hört av sig med en fråga eller ett uppmuntrande ord. I 1,5 år blev barnet helt hemma. Under den tiden orosanmälde skolan hemmet två gånger, trots att vi gjorde allt för att hålla dialogen igång och att Bup och mellanvården var inkopplade. Under den här tiden fick barnet efter lång väntan på utredning en autismdiagnos. Det öppnade en möjlighet att söka resursskola. Efter en tid när alla krav på skolnärvaro släppts, mådde barnet lite bättre. Hen började i resursskola efter att ha missat halva åk 6 och hela åk 7. Även om heltidsstudier fortfarande inte är möjligt, går barnet nu i skolan flera dagar i veckan – och trivs! Snart är vi uppe i två terminers skolgång och barnet säger – när jag kommer till skolan känner jag mig så lugn. Som förälder vågar jag nästan inte tro att en sådan här vändning är möjlig och jag känner mig fortfarande märkt av tiden i hopplöshet. När varken skola eller hälsovård trodde på mitt barn eller på mig som förälder. Men nu vet jag att vi är långt ifrån ensamma om de här upplevelserna av att ”vanlig” grundskola inte fungerar för alla barn. Tiotusentals barn och föräldrar sliter i den här situationen varje dag. Det har jag lärt mig under de två senaste åren. Det gör att jag har förstått att det inte är oss det är ”fel” på. Det är ett systemfel, där barn tvingas in i mallar som ska passa ”alla”, men som inte gör det.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Små grupper, tydliga anvisningar, hjälp med struktur, minimal social interaktion. Ja, idag får mitt barn det i sin resursskola.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Inrätta resursskolor istället för att inkludera alla barn i samma mall. Det fungerar inte.