Hur hade det i skolan?
Skolgången var hemsk! Redan i lågstadiet märkte jag att jag inte var som andra. Var trött varje dag och hängde inte med på lektionerna pga bristande läsförståelse, inlärningssvårigheter och svårt att förstå instruktionen. Fick läsglasögon… När betygen kom i högstadiet ökade ångesten och pressen, BUP sa att jag inte kunde ha svårt i skolan om jag hade bra betyg.. jag kunde heller inte ha dålig självkänsla när jag ”såg så bra ut” . Det syntes inte utåt men mitt mående påverkade mig så pass mycket att jag fick ätstörningar, självskadebeteende och medicinerades med antidepressiva utan framgång. Vid 25 år blev jag sjukskriven av utmattningsdepression. Vid 32 års ålder blev jag äntligen hörd och lyssnad på, trots att jag såg ”lyckad ut” med utbildning och god ekonomi, ADHD! Det är av stor vikt lärare/ vård/ omsorg får ökad kunskap om diagnoskriterier som har förändrats och hur det ter sig på flickor. För att uppmärksamma och ge rätt förutsättningar tidigt i livet.
Vilket stöd upplever du behövs för att barnn ska klara av skolan?
– muntliga och skriftliga instruktioner – diskret avstämning om eleven förstår uppgiften – att få ha brusreducerande hörlurar vid eget arbete – att få förflytta sig under lektion/ arbete – längre tid på sig vid prov/ inlämningar alt. Sitta i eget rum i tystnad utan distraktioner från ljud och rörelse – Deluppgifter för att öka motivationen att hänga med under lektioner
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Utbilda personal i skolan på skillnaden på hur symtomen visar sig för pojkar och flickor. Så att även dom med diagnos (duktiga flickor) men som inte hörs och syns blir uppmärksammade och kan få rätt hjälp tidigt! Även lägga in fler lektioner med mer kunskap till alla elever vad NPF innebär.