Hoppa till innehåll

#162 Grundskolan var ett maraton av tårar, ångest och depression, en skola som inte förstår och vill ge den hjälp som krävdes, en psykiatri som var helt överbelastad

Hur har ditt barn det i skolan?

Mitt ”barn” fyller 22, och har svår ADHD. Hon kämpar fortfarande att läsa upp de betyg som saknas för en komplett gymnasieexamen. Grundskolan var ett maraton av tårar, ångest och depression, en skola som inte förstår och vill ge den hjälp som krävdes, en psykiatri som var helt överbelastad. Sökte hjälp på BUP i årskurs 8, till då en mycket deprimerad dotter. Diagnos fick hon 3 år senare. Då hade hon fått gå om 9e klass. Först efter att ha fått en elevassistent vissa dagar och medicinera började det gå lite bättre, men skadan var redan gjord. Mycket kraftig ångest, extrema svårigheter att hålla tider, att fokusera, att försöka passa in och prestera. Hög frånvaro och ingen förståelse från skolan. Hon fick ett år extra på skolan för att läsa in grundämnen, men då utan assistent, vilket inte gick. Nu ett år på komvux med samma resultat. Hon visar tydligen tecken på utmattningssyndrom, som så tydligt är orsakat av att bli tvingad in i ett skolsystem som inte fungerar för barn med diagnoser, utan bli nästan en tortyrliknande tillvaro som bara pågår år efter år.

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

Allt hade varit annorlunda om hon fått hjälp snabbt, att anpassa skolan efter hennes behov och med en närvarande assistent alla teoretiska ämnen. Tror också på hemundervisning för de som har det extra svårt, eller små extraanpassade skolor. Någon som hämtar barnen till skolan, för de som inte klarar av att komma iväg. Inga läxor efter skoltid. Mer utbildning till personal. Inte dra in studiebidrag pga frånvaro relaterat till diagnos. I vårt fall drogs studiebidrag och underhåll in pga dotterns frånvaro, som alltid var relaterat till ångestattacker och extrem svårighet att passa tider, aldrig skolk. Det blev anmält som att hon inte gick i skolan, fastän hela hennes tillvaro kretsade kring att försöka klara av att gå dit och stanna kvar trots sin ångest. Det läggs alltför stort ansvar på föräldrarna, som så många gånger tillslut själva går in i väggen och inte klarar av att kämpa mot skola/BUP/myndigheter mer. Mer stöd behöver ges till föräldrarna, både i form av utbildning om diagnosen samt avlastande samtal med tex  terapeut.

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

Mer resurser till skola och BUP! Byt betygssystem i skolorna! Börja tänka utanför boxen och kom på alternativa utbildningsformer, som kan ta vara på barnens begåvningar istället för att tvinga dem att misslyckas om och om igen.