Hur har ditt barn det i skolan?
I nära anslutning till skolbyte från den lilla till den stora skolan fick vår dotter sin autismdiagnos. Naivt trodde jag att vi skulle kunna berätta för skolan om hennes stödbehov så fixar de. För de måste ha haft många elever med autism och ha mer kunskap än oss föräldrar, tänkte jag. Inför skolstart hade vi möte, men det stöd hon behövde uteblev och hon började snabbt må dåligt. Många möten följde. Socialtjänsten sa strängt till oss att vi måste förstå att vi måste ligga på skolan hela tiden för att något ska hända. Habiliteringen och senare barn- och ungdomspsykiatrin sa till oss att det gällde att ha tur och hitta någon i skolan som brinner för dessa barn och kan instruera de andra. Vi fick alltså veta att vår dotters skolgång var beroende på tur och hur mycket vi som föräldrar klarade att driva på. Efter en termin fick vår dotter plats i en liten skola dit vi sökt och vi skyndade oss att byta i förhoppning om att det skulle bli bättre. Det innebar att vi föräldrar inte kunde jobba heltid för vi fick ordna skolskjuts själva.
På nya skolan gick det bra till att börja med, men efter ett år började hon må sämre igen. Jag vet inte vad det berodde på. Kanske en kombination av att många lärare slutade samtidigt och några i skolan vara taskiga mot henne. Efter en tid klarade hon inte längre av att vara i klassrummet utan fick sitta i ett litet rum vid sidan om och senare i ett grupprum med några andra elever med svårigheter. Det fungerade så pass att hon kunde vara i skolan, men hon kunde sitta flera timmar om dagen utan att få någon uppgift att göra och glömmas bort när det var lunch. Skolan skrev till slut ett åtgärdsprogram där det påstods att en assistent jobbade med henne hela dagarna, vilket inte stämde. Åtgärdsprogrammet lät bra, men genomfördes inte i praktiken och det jag upplever var enklast att införa var anpassad studiegång. När vi föräldrar sa ok togs genast alla ämnen utom tre bort. Bara ett år tidigare hade hon haft fullständiga betyg, men nu fick hon betyg i tre ämnen. I nian fick hon plats i en resursgrupp som fanns i kommunen, dit skolor kunde söka om de misslyckats med stöd till en elev. Då var hon i princip hemmasittare, hade självmordstankar och åt ångestdämpande medicin. Vi hade hört att det var omöjligt att få plats i resursgruppen då det är en liten enhet, så man kan väl säga att vi hade tur till slut. Där hade hon 100% närvaro och började må bättre.
När vår dotter mådde som sämst i skolan fick vi höra att det inte är någon fara för hon kan utbilda sig när hon blir äldre. Jag undrar var? I vår kommun finns inga autismanpassade gymnasier. Hon provade studera på folkhögskola en termin, men skulle även där behövt autismkompetens och mer stöd än de gav. Vår dotter gör så gott hon kan, men på grund av dåliga erfarenheter blir det allt svårare att motivera henne att försöka igen. Hon borde få hjälp, men inte just hos oss, är det intryck jag oftast får när det visar sig att hon behöver mer än genomsnittet.
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Bemötandet är viktigast. Få känna sig sedd, omtyckt och att det hon gör är meningsfullt. Även stöd i sociala samspelet. Att få vara med i en gemenskap och nolltolerans på riktigt mot mobbing av alla slag, som elaka kommentarer, trakasserier och utfrysning.
Lugn miljö utan för mycket intryck och oväntade förändringar. Tydlighet i vad som ska hända och vad som ska göras och med vem. Hjälp att planera och organisera sitt arbete.
En liten grupp med utbildad personal. Möjlighet att ta pauser och att gå i från. Möjlighet att studera på deltid.
Stöd under hela skoldagen. Det måste även fungera på raster, lunchen och resan till och från. Hon har saknat allt eller delar av detta under största delen av hennes skoltid.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Skolorna behöver följa skollagen i praktiken och det ska inte räcka med välformulerade dokument. Lex Maria fast för skolor borde införas. Kontrollfunktionen för skolor borde börja fungera.
Se över finansiering och fördelning av skolpeng. Tillräckliga resurser. Mindre grupper och fler vuxna. Behövs det extra stöd bör skolan få kostnadstäckning som inte automatiskt ska höja andra skolors intäkter. Skyldighet att skyndsamt ordna resursskolor eller mindre grupper till samtliga barn som behöver, med utbildad personal. Likvärdigt över hela landet. Se över utbildningsplaner och betygskriterier så att människors olikheter tas till vara och inte bidrar till att människor slås ut.