Hur har ditt barn det i skolan?
Under lågstadiet upprättades bra rutiner och mitt barn fick möjlighet till undervisning i en mindre grupp – det gick från kaos till harmoni och vi gick från att vara en trasig familj till en ”hel” familj. Mellanstadiet börjar….. men trots att mitt barn går på samma skola sen innan, jag har tjatat mig blå om barnets behov och det faktum att det redan finns ett färdigt koncept som etablerats på lågstadiet, så väljer man att förkasta detta och tro att det ska fungera i en helklass med 29 elever. 4 dagar efter skolstart är vi tillbaka i kaoset med ett barn som uttrycker att livet inte är värt att leva. Hade det här handlat om en vuxen hade det blivit ett arbetsmiljöproblem och personen hade blivit sjukskriven och insatser hade sats in för att hjälpa och stötta vederbörande – men nu är det inte en vuxen vi pratar om och ingen arbetsgivare som bär ansvaret – det är mitt barn, 10 år gammalt, som vill avsluta sitt liv för att man tagit ifrån honom de anpassningar som han behöver för att orka vara i skolan. Hur kan ni politiker och vuxna, som vänder barnen ryggen i det här läget, leva med det sveket?
Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?
Under lågstadiet sattes mycket insatser in och vi etablerade ett väl fungerande koncept. Men på mellanstadiet (trots samma skola) så frångår man det som lågstadiet har byggt upp. Så nej, i dagsläget får mitt barn inte det stödet som behövs.
Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?
Det ska inte spela någon roll i vilken skola eller i vilket stadium du går – du ska ha rätt till samma anpassningar oavsett. Det ska finnas riktlinjer kring hur varje skola ska anpassas för att det ska vara en fungerande undervisning för alla. Det som oftast fungerar för barn med npf-diagnoser är även bra för barn och ungdomar som inte har någon diagnos.