Hoppa till innehåll

#259 Som förälder hade jag redan lusläst om de flesta tillstånd och begärde att få göra en utredning kring autism. Mycket riktigt, diagnostiserades med autism nivå 1. Nu började kampen till rätt stöd, anpassningar och förståelse i skolan.

Hur har ditt barn det i skolan?

Ska försöka sammanfatta; 8 år, händelser i skolmiljö som blev för mycket. (Ingen uppdagad diagnos än) Kraschade med belles pares som följd (ansiktsförlamning halva sidan). Stressad, orolig, ångest, utmattad. Allt i en tidigare levnadsglad 8-åring. Akutremitterad till BUP OCD då hen var så rädd för att dö och knappt klarade av att gå ut. Blev bra hjälp i form av KBT-terapi. Men som förälder så hade jag redan innan lusläst om de flesta tillstånd och begärde att få göra en utredning kring autism. Mkt riktigt, diagnostiserades med autism nivå 1. Nu började kampen till rätt stöd, anpassningar och förståelse i skolan. Nu handlade det inte ”bara” om en diagnos utan två. Och vikten av stöd från en trygg, lugn person. Trots samtal med oss föräldrar, BUP OCD, råd från Habiliteringen så ville skolan göra på sitt sätt. Det lades vikt vid skolplikten. Vill hen inte gå måste vi tvinga. Vi poängterade att hen vill men kan inte då rätt stöd, struktur, rutiner och anpassningar inte finns. Resurspersoner som kom och gick, som inte hade kunskap, som byttes ut. Sorgen i barnet som känner sig misslyckad är fruktansvärt att se. Orden som uttalas; mamma, varför lever jag ens när jag ändå inte kan leva mitt liv. Vi gav inte upp, vi kämpade, vi informerade, var de som fick stötta i skolan för att hen ens skulle komma dit. Till slut såg läraren till att få tiden och mer eller mindre tog över när det mesta hade brakat samman.  De fick en fin kontakt och hen fick en trygghet, prestämnen som skapade ångest togs bort, rätt anpassningar genom kortare dagar, flexibel i att hitta lösningar. Fick stråla i svenska, engelska och musik. Tyvärr hinner inte läraren med att stödja, se när behovet finns osv, samt en läroplan och upplägg som inte passar för många barn med NPF, så till slut fungerade det inte längre. Ångesten tog vid och det blev än en gång för mycket att hantera. Men nu hoppas vi på positiva upplevelser i den resursskola hen äntligen (efter många års kö och en risk för nedstängning, pga politiker) fått en plats vid. Att hen får chans att plocka fram sina otroliga förmågor och känna sig lyckad.

Vilket stöd upplever du behövs för att ditt barn ska klara av skolan?

En större förståelse kring diagnoser och föräldrars kunskap kring sitt barn. Att skolan är mer lyhörd och anpassar utefter de behov som så tydligt kan framgå i en utredning. Att det finns stödpersoner med kunskap eller en vilja att lära sig mer om hur det fungerar för barnet/eleven, att de stödpersoner får en skälig lön så de kan stanna kvar hos eleven för att en trygghet kan skapas. Att det ska finnas studierum där eleven kan välja att få arbeta. 

Vad du tycker att politiker i din kommun eller på nationell nivå ska göra för att skapa En skola för ALLA?

Lyssna, ta in kunskap, kräv av skolor att visa upp en handlingsplan kring hur de går tillväga när en elev får en diagnos och behov för anpassningar finns. Ledningen på en skola ska inte behöva säga; det har vi inte budget för. Vi gör på vårt sätt.   Hjälp lärare som vill få tid till ALLA elever.